Elin Nilsson

Om mig

Det här är Valkollen 2018 Permalink0

Jag heter Elin Nilsson. 

När jag var 14 år gammal startade jag en blogg. Det var under den tiden bloggvärlden växte till att bli ett forum med en reell maktfaktor, Musical.ly fanns ännu inte och på Youtube laddades det mest upp musikvideor. Isabella Löwengrip gick fortfarande gymnasiet, samtidigt som bloggen med namnet Blondinbella helt plötsligt värderades till miljoner. Just då var det svårt att förstå hur det var möjligt. Det var något helt nytt att en sida på internet som handlar om en tonårings vardag kunde lägga grunden för ett aktiebolag – utan att det fanns några tjänster eller produkter till försäljning. En ny era hade tagit vid.

Sedan dess har jag inte bloggat - förrän nu.

Valkollen hos Modette är en samlingsplats för allt som rör valet i höst, hur politiken fungerar samt förklaringar och recensioner för vad de olika partierna gör. Allting på ett sätt som är tillgängligt och lätt att förstå. Politiker har en tendens att låta smarta mer än vad de låter personliga. Det tror jag kommer att behöva förändras. Eftersom Bianca Ingrosso och Therese Lindgren når ut till fler människor än vad partiledarna gör.

Min blogg jag skapade för tolv år sedan blev en av de största inom kategorin humor-bloggar. Redan då var det mode, lifestyle och heminredning som dominerade och jag antar att det stack ut att skriva satir. Med tiden blev dock bloggen allt mer politiska och jag bestämde mig för att lägga ner den till förmån för ett politiskt engagemang med fokus på skrivande av debattartiklar. När jag var 17 år gammal publicerade Expressen mig för första gången. Det är än idag mitt stoltaste moment kring åstadkomna saker. Det är något speciellt med allt som är första gången ju. Ögonblicket man inser att det här är faktiskt möjligt för mig att göra. Ett annat sånt moment var när jag var 15 år gammal och träffade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt när han kom på besök. Jag kom inte från någon politisk bakgrund över huvud taget och helt plötsligt skulle jag sitta bredvid Sveriges statsminister och luncha på Stadshuset i Sundsvall. 

Som 18-åring blev jag invald i Sundsvalls kommunfullmäktige samt i Barn- och utbildningsnämnden där jag senare blev gruppledare. Det var vid valet 2010, exakt hundra år efter att den första kvinnliga ledamoten blivit vald till samma församling. Precis som jag var hon liberal och engagerad i skolfrågor. Hon hette också Elin Nilsson.

Jag bestämde mig tidigt för att jobba med ambitionen att öppna upp den politiska världen för de som, liksom jag själv tidigare gjort, lever med en känsla av att politiken inte är för dem. Att de är exkluderade från besluten som fattas någonstans högt över deras huvuden. Mitt fokus var att alltid vara nära väljarna, hellre hemma hos dem än i kommunhuset, samt att dela mycket personliga erfarenheter från min uppväxt och mitt liv. Jag hade inget facit för hur saker skulle göras enligt boken – men jag kunde berätta och människor kunde relatera till det.  

I valet 2014 kandiderade jag till riksdagen, knackade över 1000 dörrar, kryssade förbi på listan men inte över personvalsspärren och fortsatte sedan i samma spår i den lokala politiken. Året därefter deltog jag i dokusåpan Big Brother, för att ta politiken till en ny arena samt lyfta frågor om jämställdhet på en plattform som traditionellt har skällts ut just för att vara sexistisk och stökig. Finrummen omfattas av precis samma problem som fulrummen – det såg vi inte minst nu sist i sviterna av krisen hos Svenska Akademien. Som människor är vi i grunden ganska lika och de som gör skillnad är de som inte ger upp, låter sig brytas ner av motgångar eller förblindas av maktbegäret. På våren förra året lämnade jag partipolitiken och började tänka över att göra något helt annat. Mest funderade jag på musikbranschen på PR-sidan, då mitt andra stora intresse utöver politiken är just musik. 

Men det gick inte att styra om. Även då jag inte ställer mig bakom ett parti eller jobbar politiskt på det sättet så kände jag att engagemanget för sakfrågorna var kvar lika starkt som förut. Mitt hjärta fanns och finns fortfarande i att skapa ett mer jämställt samhälle och en ökad trygghet för barn. Jag har också alltid velat lyfta upp psykiska sjukdomar och psykisk ohälsa rent allmänt högt upp på agendan. Och skapa ett klimat där vi är trygga i att prata om så väl utsatthet för sexuellt våld som ångestrelaterade problem.

Idag jobbar jag som frilansande innehållsproducent, skribent och föreläsare. Jag har uppdrag för Dagens Opinion
 och skriver en kolumn varje vecka i Veckans Brief. Inriktningen där är digitala trender och politisk kommunikation. Jag har också medverkat på HeYou-turnén och intervjuat stjärnor från Youtube och Musical.ly – nutidens formgivare av medielandskapet. Jag driver också en liten byrå som heter Nonparty Agency. Där hjälper jag kvinnor som kandiderar i valet med rådgivning för att profilera sig lokalt och digitalt - oavsett vilket parti de tillhör. Utöver det föreläser jag på skolor och hos företag om livet på internet med dess för- och nackdelar, digital marknadsföring samt om psykisk ohälsa. 

Till top