Elin Nilsson

Efter debatten om brinnande skogar och bilar så måste vi prata om hjärnbränderna

Politisk påverkan, Psykisk ohälsa Permalink0
En vecka kvar till valet nu hörrni. 
Det är otroligt spännande (och lite läskigt) samtidigt som det är otroligt mycket att läsa och ta in. Sommaren har kantats av debatter om brinnande skogar och brinnande bilar.

Vem äger bilden av det största samhällsproblemet?  
Det är den eviga frågan som alla partier vill vara svaret på. Jag anser att det finns en sak som faktiskt alla partier har pratat alldeles för lite om. Eller som de nämner men är alldeles för okonkreta i hur de vill förbättra kring. Och det är människors brinnande hjärnor. Den psykiska ohälsan. Framför allt hos unga människor ökar den, särskilt hos tjejer. Det har varit tabu så länge att prata om.
Och även för politiker som själva säger att det är viktigt; hur ofta hör man dem prata om sin egen ångest? 
Jag säger inte att det ska vara ett måste, men jag tycker ändå att fler borde göra det. Med tanke på att riksdagen har 349 ledamöter så säger ju statistiken att det ska finnas en del av dem som har så väl diagnoser som psykiska problem. Och om ingen har det så är det ett problem i sig. Med tanke på att politiker måste kunna relatera. 

Det är viktigt att prata. För när politiker börjar prata om saker så är det ofta så att det lossnar i samhället i stort sedan. Eftersom politiker ofta ses som duktiga personer och som föredömen.

Så varför händer så lite? 
Varför finns inte tillräckligt med skolkuratorer? 
Varför tar det så lång tid att få rätt hjälp inom psykiatrin? 
Varför är kunskapen (även hos utbildad personal) ofta för låg? 

För att det är ett jävla tabu.
Ledsamt att säga men jag tror verkligen att det är så. Och där måste alla vi hjälpas åt att prata om och lyfta upp de frågorna för politikerna så pass mycket att de måste prata om det. 

Jag fick själv min ADHD-diagnos när jag var 25 (!) år gammal. För att diagnosen visar sig olika på tjejer och killar. På grund av normer i samhället. Tjejer generellt vill inte störa andra så istället för att snurra runt som en virvelvind i klassrummet så gick jag bara ut därifrån och gjorde något annat, typ tjuvrökte eller hängde med äldre vänner på stan, när jag inte kunde sitta stilla på lektionen. Det var nonchalans trodde man då. Jag trodde det till och med själv. Kunde säga ibland att "jag är ju lite nonchalant och så" - vilket ju skadar ens självbild i längden. Och jag tror inte att det är en slump att kunskapen är högre kring killars symptom - precis som mer forskning görs på sjukdomar som drabbar män. 

Det är helt sjukt och alla som har möjlighet borde verkligen lyfta den frågan till politikerna. 
Till top