Modette

Det undermedvetna psykets kraft

Det är fortfarande svårt för mig att ta in att den person som fått mig att känna det starkaste obehaget är en av dem som varit allra snällast mot mig i stunderna vi varit med varandra. Jag antar att jag drabbats av kognitiv dissonans.

In the field of psychology, cognitive dissonance is the mental discomfort (psychological stress) experienced by a person who simultaneously holds two or more contradictory beliefs, ideas, or values (Wikipedia, 2017).  Survivors of psychological abuse (specifically narcissistic abuse), are impacted by cognitive dissonance all along in their relationships with abuser (in family, romance and work), as well as in the aftermath when doing the work of trauma recovery.  Many have described cognitive dissonance as akin to being on a merry-go-round, where their head is spinning with a sensation of unreality, dizzy with trying to understand that the person that claims to love them also has abused them.
https://www.simplypsychology.org/cognitive-dissonance.html


En gång för några månader sedan fick jag för mig något som var så otroligt sjukt att jag blev rädd för mig själv. Jag och mannen jag levde med hade sex hemma hos honom. Och för några få sekunder tänkte jag tanken att han gömt en videokamera bakom datorn på skrivbordet för att filma det i smyg. Jag slog bort tanken men kollade ändå om det fanns en kamera där lite senare. Det gjorde det inte.

Jag är sjuk i huvudet på riktigt. Hur i hela helvetet kan jag få för mig något sånt om någon som inte har varit tvingande eller utnyttjande mot mig förut?

Jag berättade inte för honom om vad jag tänkt just den gången. Men andra gånger då jag fått en känsla av att något inte stämmer med honom kunde jag säga det rakt ut. Han svarade alltid med lugn och aldrig med ilska. Han sa att det inte var konstigt om jag trodde att människor vill mig illa i och med att jag innan vi träffades haft en jobbsituation där det fanns mycket maktspel och jag varit väldigt påpassad.
Det fick mig att få ännu mer dåligt samvete över mina hjärnspöken.

Han är så snäll. Jag är ett monster.

Jag intalade mig själv att känslorna av obehag som kom då och då berodde på just det. Den tidigare stora pressen kring mitt jobb. Saken var bara den att när jag befann mig i den situationen så stämde det ju de gånger jag kände på mig att människor ville ta min position eller hade en agenda för att klättra högre upp själva. Det hörde liksom till. Och visst var det påfrestande så klart men det var inte en ren rädsla - eller så att det inte gick att sätta fingret på. Aldrig tidigare, varken under den stressiga tiden eller efteråt, hade jag fått för mig att någon familjemedlem eller nära vän ville mig illa och ljög för mig. 

Så varför just nu?  

I mitt huvud vid det här laget kändes det som att förståndet och greppet om verkligheten var på väg att ryckas ifrån mig. Eftersom den här mannen inte har skadat mig så måste det ju vara min hjärna som skapar totala villfarelser. Snart så lär jag väl börja höra röster och till sist så får jag väl för mig att min egen mamma planerar att mörda mig. Och i rädslan för den egna eventuellt stegrande paranoian så googlar man allt som går. 

This is one of the most well known features of schizophrenia. Paranoid beliefs may start off as fairly low key, for instance believing that a neighbour is playing loud music deliberately to annoy them rather than just being insensitive. This may then develop into a larger belief that their neighbour is actively spying on them and deliberately harassing them. As the illness progresses these beliefs can take on more florid dimensions with the sufferer believing that secret microphones and cameras have been hidden in their home to spy on them. Neighbours, workmates or relatives and loved ones may all become the centre of these beliefs or get caught up in them. However the delusions can progress even further with the person starting to believe that the government, MI5, CIA or aliens are at the root of it. 
https://www.livingwithschizophreniauk.org/


Men den stora världsparanoian inträffade aldrig. Det upplevda obehaget stannade runt omkring honom. Och i mitten av juli - när the big reveal skedde - fick jag ett kvitto på att den där känslan av filmning var inte ett scenario skapat i mitt eget huvud. Just den gången när tanken flög förbi hände inget. Men några månader dessförinnan. Det var långt från det enda jag fick kvitto på. Alla galna och sinnessjuka tankar jag haft dolde en sanning.

Hur kunde jag veta så mycket utan att egentligen veta?

Nu i efterhand när jag kunnat gå igenom månaderna som varit i lugn och ro - utan att han lett in mina tankar och känslor på sina egna förklaringsmodeller - så inser jag det läskigaste av allt. Det var han som sådde varje litet frö av oro redan från början. Små små saker han sagt och refererat till under vår tid tillsammans visade sig i slutänden ha en mycket större historia bakom sig. Namn, händelser och lösryckta tankar han nämnde i förbifarten som jag knappt noterade - men ändå undermedvetet tog in.

Till exempel: Tänk dig att den du är tillsammans med vid middagsbordet en kväll apropå ingenting säger:
”Hon den där mörkhåriga tjejen i kassan på Ica var så himla långrandig tidigare idag. Skulle berätta en massa om sin chartersemester och en massa saker jag inte hade tid att lyssna på.”
Sedan pratar han vidare om allt möjligt annat och nämner aldrig den kassörskan igen. Ett halvår senare får du reda på att han haft ett förhållande med henne samtidigt som ni varit tillsammans. Just det konkreta exemplet har inte hänt mig men du förstår hur jag menar. Den formen av plantering skedde kring flera olika saker.

Jag antar att det jag försöker säga är att det behövs inga bevis för att gå ifrån något som inte känns bra. Känslan i sig är bevis nog och väntan på det där definitiva kvittot kan bli förödande. Om du börjar tro att din mamma planerar att mörda dig finns så klart anledning att söka hjälp för att utreda ditt eget psyke. Men om något känns obehagligt med en person du blivit tillsammans med två veckor efter att ni först pratat med varandra - spring.

Debattens vinnare är inte en statsministerkandidat

 De små partierna regerade debatten igår kväll. Vilket var nödvändigt för dem då de kampanjar på styva linan. På gränsen till att inte få sitta kvar i Sveriges riksdag alltså. 

Den starkast lysande stjärnan är enligt min och många recensenters mening Ebba Busch Thor. Hon klev in och gjorde sin uppgift klockrent. Statsminister Stefan Löfven gjorde ett betydligt svagare intryck. 

Och har fått en hel del kritik för att han använde en härskarteknik mot Ebba. Han svarade på hennes debattinlägg med: ”Det är ju intressant att få en undervisning om industrins villkor av Ebba Busch Thor…” 

Varpå hon svarar: ”Jag betackar mig för den klappen på huvudet av Sveriges statsminister i en feministisk regering.”

 
 Annars tycker jag att Jonas Sjöstedt gjorde väldigt bra ifrån sig - precis som han brukar i debatter. Lite jobbigt dock med en faktamiss av honom gällande att han kräver att Sverige ”ska dra ur pensionspengarna ur oljeföretagen och skurkföretag som Lundin Oil. Ett företag som alltså lades ner för 17 år sedan. Och det är precis det som är svårt med live-debatter ju. Att vara snabb på svaren och inte kunna googla fram fakta under tiden.
 

Alliansens statsministerkandidat Ulf Kristersson gjorde inget vidare starkt intryck heller. Han var varken bra eller dålig tycker jag. Lite väl passiv alltså. Jan Björklund däremot klev fram - och var i vanlig ordning också rätt rolig. Isabella Lövin var tydlig och tog tillvara att klimatet varit en het fråga på agendan nu under sommaren på grund av den galna värmen.

Jimmie Åkesson verkade, liksom Ulf Kristersson, ganska otaggad på debatt. Fick lite ”släpp ut mig härifrån detta är så tråkigt”-känsla av honom. Annie Lööf upplevde jag inte lika stark som vanligt - men det kan ju också bero på att hennes nivå överlag är så pass hög. Viktigt att komma ihåg ju. Även Idol-favoriterna har ju fredagsfinaler där låt-tema och andra faktorer gör att de inte kommer fullt till sin rätt. 

Vad tyckte ni om debatten?

Imorgon kväll ska jag på ett event med just Annie Lööf.
Mer om det på bloggen senare :)

Partiledardebatt ikväll i ett läge som är tuffare än nånsin

Foto: TT/Montage


Ikväll kl 20.00 sänds den första stora partiledardebatten inför valet.
Ämnena som kommer att debatteras är vård, klimat, ekonomi och migration. 
Ni kan se live hos arrangörerna Expressen och Dagens Industri.


Jag vill verkligen tipsa er som känner att ni behöver få en övergripande koll på partierna och vad de vill driva för frågor om att följa den. Eftersom det är startskottet för valrörelsen så kommer den här kvällen vara betydande för var deras fokus kommer ligga någonstans. 

Det har också sagts från arrangörerna att partiledarna kommer vara tvungna att prata om sin egen politik - istället för att klanka ner på de andra partiernas politik. Jättebra ju! 


Ett annat tips är att följa diskussionen på Twitter samtidigt som ni tittar.
Det brukar skrivas en hel del och ibland är debatten som äger rum där till och med mer intressant än den som sänds live på tv. 

Hashtag är #Debatten2018 

Och om man är en av dem som vanligtvis tycker att politiska debatter är långtråkiga så vill jag bara säga: Ge denna en chans ändå. Politikerna kommer inte att snåla på energi ikväll då det är väldigt mycket som står på spel för dem alla. Det finns ingen given valvinnare och i år är det ett tuffare läge än nånsin. Mindre partier riskerar att åka ur riksdagen och större partier riskerar att få ett regeringskaos. Då ingen riktigt vill säga hur de kan tänka sig att samarbeta efter valet och vad de är villiga att kompromissa med. 

Allt kan alltså hända. 

Utöver själva politiken är jag väldigt nyfiken på vad partiledarna kommer att köra för rekvisita. De brukar ju använda sig av prylar under debatter för att förstärka sitt budskap. Det finns en del exempel på det som är klockrena och en del som är mest pinsamma. 


Här är två klassiker: 


Annie Lööf försöker ge Stefan Löfven ett dokument från Energimyndigheten. Och han vägrar ta emot dem. Stämningen i studion blir cringe deluxe. 
 
 
Miljöpartiet har tagit med sig kol på debatter så pass många gånger att det vore riktigt roligt faktiskt om samma sak sker ikväll. En tradition är ju en tradition. 

 
Jag kommer att betygsätta partiledarnas insatser efter debatten. Ni som tittar får gärna skriva till mig vad ni tycker. Här i kommentarsfältet eller på Twitter/Instagram - @elin_sundsvall heter jag där.